21 juni 2014
Det har gått ca 27 timmar sedan jag sist åt, vilket är helt sjukt och idiotiskt egentligen. Men sorgen har tagit över och jag mår väl egentligen inte så bra. Ångesten kommer när jag vaknar upp i sängen och du inte är där. Livet känns meningslöst, fast det inte är det och jag önskar man kunde radera allt och må bra igen.
Men man måste tydligen gå igenom skiten för att komma fram på andra sidan!
Jag vet att det inte är så kul och läsa om, men det är ett sätt att bearbeta allt och minimera allt ältande..
Tog en barbackaritt förut för skingra tankarna, det gick fint till paret som kom gående höll varandra i handen och såg så lyckliga. Då brast allt igen och tårarna kom, vilket är jobbigt och jag känner att jag inte orkar mer!
