Det är du och jag mot världen, min häst!
Att hoppa upp på hästryggen, traska fram genom landskapet och bara mysa tillsammans är verkligen avkoppling. Att bara få vara här och nu och inte tänka på något annat. Vi har kommit en bra bit på vår väg tillsammans och när jag tittar tillbaka i backspegeln och ser vår utveckling är det med glädje jag ler. I bland känns det som att det är du och jag mot världen. Du utvecklas liksom matte och jag kommer mer och mer över rädslan efter en tidigare olycka. Vi är ett team som ingen kan skilja på <3
Kvällens ritt var härlig, solens septemberstrålar lyste på oss.. Äntligen fick du springa av din energin, efter nästan 1,5 veckas vila på grund av din matte varit sjuk!
